Fabian Bolin War on Cancer – Day 399

Dear Angels,

Sometimes I just want to skip the rest of this treatment. 399 days out of 912. That’s another 513 days to go of constant chemo – i.e. every day and my body is going to be taking constant damage. I haven’t had a single trace of leukaemia cells in my blood since the beginning of August 2015 – yet this treatment forces me to continue the destruction of my body. Just to prevent a potential ’relapse’ of the cancer. A part of me wants to finish this up now and just go back to living normally. I feel so strong, so healthy. Looking at myself in the mirror now versus before cancer I see life in my eyes. Life and health. Yet so much more chemo to go. Is it really necessary? Or am I just part of a big pharmaceutical money making machine that makes  billions on selling chemo to hospitals? I’m beginning to suspect that the latter is true. 

I want to tell you about an accident that happened at the hospital that reminded me of what it really is that I’m going through here. When I had my last chemo injection the tube that is tied to the bag and connected to my port-a-cath somehow got untied and the yellow poison started to drop out on the floor. What happened next was like out of a scene from a movie. I pressed the alarm button and when the nurses came into my room the looked shocked at the floor and quickly disappeared. A minute or so later two men returned dressed in full laboratory protection gear and masks to cover their mouths. They went to to pour some form of material all over the floor where the chemo had been spilled. The whole process took about 10 minutes or so, and in all of this I am standing there just observing. I couldn’t leave the room as I was tied to the tubes. I asked them about the protection suits and they explained to me that it’s extremely harmful to breath in the chemo as it can damage your organs. I mean what the fuck? That is what is being POURED INTO MY BODY. Horrible revelation. Chemo is barbaric and I hope that future cancer fighters won’t have to go through what I’ve endured.

Since I began treatment I have been treating myself alternatively. Frequency medicine, biomagnetic therapy and kinesiology only begin to cover everything I’ve done. With respect for my current treatment and the western healthcare I’ve chosen not to mention this. I’m not even sure everything is allowed. But if I look at my fellow cancer victims around me it’s pretty obvious that the alternative treatment is doing something right, since I seem to feel so much better than most.

However, the question is if I dare to skip the remainder of the treatment or do I keep going for another 1.5 years? I’ve spoken to both my mother and father about this but we’re unsure what to do. Keep destroying my body or take a leap of faith? I wonder what the risk is. 

What are your thoughts? Do you know of anyone that’s skipped treatment?

IMG_2217

I took this picture just now. Feeling stronger than ever.

Love from the Leukaemia Warrior,

// F

Bracelets for Cancer Research – buy in shop

#waroncancer

— SWEDISH —

Kära Änglar,

Ibland vill jag bara lägga ned resten av den här behandlingen. 399 dagar utav 912. Det är 513 dagar till av konstant chemo – alltså min kropp kommer att ta skada varje dag. Jag har inte haft ett minsta lilla spår av leukemi i mitt blod sedan början av augusti 2015 – trots detta så tvingar den här behandlingen mig att fortsätta att förstöra min kropp. Bara för att motverka ett potentiellt ”återfall” av cancer. En växande del av mig vill avsluta detta nu och bara återgå till att leva som vanligt igen. Jag känner mig så stark, så hälsosam. När jag ser på mig själv i spegeln nu jämfört med före diagnosen ser jag liv i mina ögon. Liv och hälsa. Trots det har jag så mycket mer chemo att ta. Är det verkligen nödvändigt? Eller är jag bara del av den stor pengamaskin för läkemedelsindustrin som tjänar miljarder på att sälja chemo till sjukhus? Jag börjar tro mer och mer på det sistnämnda. 

Jag vill berätta om en olycka som inträffade på sjukhuset nu i veckan som var en påminnelse om vad det är för skit jag verkligen går igenom. När jag hade min sista chemo-kur så lyckades slangen som sitter fast i påsen och som går in i min port-a-cath lossna och det gula giftet började droppa ut på golvet. Vad som hände sedan var som taget ur en filmsekvens. Jag tryckte på alarm-klockan och när sjuksystern kom in i rummet stirrade hon chockat på golvet innan hon försvann. En minut eller två senare kom två män in iklädda skyddsdräkter med mask för munnen. De började hälla något form av pulver över golvet på de ställen där chemon hade droppat. Hela processen tog drygt 10 minuter och mitt i allt detta stod jag och bara observerade. Jag kunde inte lämna rummet eftersom jag satt fast i slangarna. Jag frågade varför de bar skyddsdräkter varpå de förklarade senare för mig att det är extremt farligt att andas in ångorna från chemon då det kan leda till betydande skador för kroppens inre organ. Jag menar vad fan? Detta är vad de HÄLLER IN I MIN KROPP? Fruktansvärd insikt. Chemo är barbariskt och jag hoppas verkligen att framtida generationer av cancer fighters inte behöver genomlida vad jag genomlidit. 

Enda sedan behandlingen började har jag behandlat mig själv alternativt. Frekvensmedicin, biomagnetism och kinesologi är bara början på alla behandlingar jag gjort regelbundet. Av respekt för min ”faktiska” västerländska behandling har jag valt att inte prata öppet om detta. Jag är inte ens säker på att allting är tillåtet. Men om jag tittar på alla andra som kämpar genom detta känns det ganska uppenbart att dessa alternativa behandlingar faktiskt fungerar, då jag mår så mycket bättre än de flesta jag träffat på. 

Frågan är dock, vågar jag strunta i resten av behandlingen eller skall jag fortsätta med detta i 1.5 år till? Jag har pratat om detta med båda mina föräldrar och vi känns oss väldigt osäkra på vad vi skall göra. Fortsätta förstöra min kropp eller bara anta att jag klarar mig från och med nu? Jag undrar vad riskerna är. 

Vad tror ni? Har ni några erfarenheter eller känner någon som har skippat behandlingen?

IMG_2217

Jag tog den här bilden precis nu. Jag känner mig starkare än någonsin. 

Kärlek från the Leukaemia Warrior,

// F

Armband för Cancerforskning – köp i shoppen

#waroncancer

16 thoughts on “Fabian Bolin War on Cancer – Day 399

  1. I share your utter disbelief as I have to wear gloves to handle Felix’s medication or urine yet this poison is running through his innocent 10 year old body daily. I can’t think about it too much as it truly is scary. Felix will finish treatment in April 2019. Stay strong ?

  2. You have to do what you feel is right for you. Know one can or should make that decision for you. Also regardless of what people say you will in the end do what you feel is right. At my age one and a half years goes quite quickly, at your age it is a long time. At my age one is not so daring and we tend to stick with convention and what we think we know. At your age taking chances, going on adventures and living from day to day is much easier. A rich man may say to you, look at all you have and can lose where as a poor man may say what have you got to lose! Make a choice you won’t regret. All the very best to you.

  3. Tar inte cancern dig så tar garanterat cellgifterna det . Min bror hade en annan typ av cancer men är helt säker på att all medecinering
    tog honom ifrån oss. Lycka till med ditt val. Och hoppas du får ett liv utan cancern.❤

  4. First, dear Lion, a comment on the picture: DAYUM!!!! Secondly, while I understand the urge to skip the rest of the treatment, I wouldn’t. I don’t have the knowledge to back this up, but my instincts are telling me: continue as you’ve started. Think about seeing it through, instead of perhaps going back to square one should a relapse happen if you stopped. But whatever you do, know that I’m in your corner. Much love on this Sunday. Puss, kjära Lejon.

  5. Asså massa styrka till dig! Jag förstår vad du menar med om det är värt de! Även om min resa inte går att gämföra med din resa. Man önskar så ibland att man hade svaret på hur framtiden blir, för jag tror inte man ens önskar sin värsta fiende cytostatika.

  6. Jisses…. vilken märklig upplevelse.
    När en person i min närhet frågade om jag verkligen måste ta cellgifter, om det inte fanns akternativa metoder blev jag helt paff. Vaddå alternativ? Min läkare har ju skrivit upp en plan när jag ska ta alla tabletter??? Jag tänkte inte på att man kunde ifrågasätta. Men att inte fullfölja planen var för mig aldrig något alternativ, behandlades dock bsra 6 mån..Hade och har också stort förtroende för min läkare. Jag kan ingenting om alternativa behandlingar men tror som du att vissa av dem påverkar en säkert väldigt mycket. Sen gäller det ju också att tro på det man gör, vilket inte alltid är så lätt. Att ha rätt personer runt omkring en och en positiv inställning tror jag är extremt viktig. Här är du en fantastisk förebild!!!! Kämpa vidare hur du nu än väljer ❤ kram

  7. Oerhört svårt val! Min mamma valde “sin egen väg” vilket inte gick så bra. Men det är många år sedan nu och vården/behandlingar har utvecklats oerhört sedan dess. Å ena sidan låter det “dumt” att inte fullfölja behandlingen. Å andra sidan så låter det OERHÖRT märkligt att ta cellgifter dagligen i 3,5 år! Att avbryta är självklart ett stort risktagande. Det är bra med de alternativa behandlingarna, men tror inte det är något som ersätter. Mera kompletterar.
    Jag tror du får göra ett avtal med dig själv. Om/när du avbryter – vilket jag tror att du kommer göra – så bör du ha bestämt dig för att aldrig klandra eller förebrå dig själv om du får ett bakslag. Det tror jag är det viktigaste. För ingen har facit på hur det ser ut oavsett vilket val du gör.

  8. Skriver från Danmark – ursäkta min dåliga svenska.
    Min som föddes med Cystisk Fibrose – jag valde från dag 1 att ge honom all den medicin han skulle ha för att klara sig i vardagen – men att inte isolera honom från allt det som potentiellt kunde göra honom sjuk (många saker från simhallar till botaniska trädgårdar och människomängder. Jag tog beslutningen för honom att jag hellre vill ge honom ett kort liv, men ett liv fullt med upplevelser och “normalitet”. 10-15 år på ett sjukhus kan inte uppväga glädjen vid livet! Han är nu 12 år och jag hoppas han överlever mig. Jag har läst och hört utroligt många fantastiska resultat från folk som använder kannabisolja – cancerceller som krymper och dör. Har du prövat det? Jag vet inte vilket val som är det “riktiga” – och finns det er “riktigt” val? Livskvalitet är nog det viktigaste val för mig. Vi har alla en uppgift här på jorden, och något vi ska lära av just detta liv… du har redan lärt så mycket, och delat med dig af så mycket … kanske var det här läringen av detta liv? Vilket val du än tar – så var det det riktiga val, här och nu. Önskar dig ett fantastisk liv. Många kramar från Ana i Danmark.

  9. Hej,
    Det här tuff, vilket som ! Jag har inte jobbat med leukemipatienter med med andra patienter och vet vilka biverkningar cytostatika behandlingen kan ha.
    Gällande dem alternativa behandlingsmetoderna så har jag sett under min yrkesverksamhet (sjukgymnast inom cancerrehabilitering) att dem har förmåga att aktivera kroppens egna resurser för hantering av själva situationen.
    Dess vidare är det aldrig “bara” cellgifterna.
    Det är också mycket beroende på vilka krav, dvs. psykisk och fysisk, man går utifrån. Ju bättre ditt fysisk och psykisk skick är desto bättre klarar du dig genom behandlingen.
    Men jag skulle rekommendera dig i alla fall att diskutera det med din planeringsansvarig läkare, kurator noggrant och avväger sedan vad är det minsta illa som kan hända.
    Önskar lycka till !

  10. Mycket märkligt övervägande. Enligt mig är det givet att du skall fortsätta! Fattar inte variffrån ifrågasättandet av läkemedelsindustrin kommer. Kraven på den kommer ju från myndigheterna och inga mediciner blir godkända som inte är helt nya med bevisad effekt eller bättre än den senaste.

  11. Jag förstår helt vad du menar! Jag har ett halvår kvar innan jag är helt friskförklarad från min leukemi. min väg dit var till en början oerhört lång tills en plötsligt vändning. Sjukhusbesöken blev allt längre mellan varje chemo och det tog längre tid för kroppen att få ut gifterna och jag mådde oerhört dåligt. Gick ned fruktansvärt mycket i vikt, kunde inte behålla någon mat alls, kroppen va svag, psyket ännu svagare. Men till slut sa kroppen stopp, min lever orkade inte mer den la av. Och med detta fick läkarna stoppa hela min behandling. Men som med dig hade jag varit helt cancerfri några månader. Så efter den rundan har jag inte fått en enda cellgiftsbehandling. Jag tror, eller vara ärligt har jag Helt glömt bort hur många till jag skulle haft. Men tror det var 8 till. Men jag lever och kommer fortsätta leva! Lite prover i månaden och mår bättre än någonsin. Så med detta sagt så förstår jag att du inte orkar fler men för ditt hjärta skulle jag kötta mig igenom dem sista. Jag har alltid i bakhuvudet att tänk om! Men det är bara du som kan avgöra! Kämpa på! Din resa har verkligen inspirerat mig att våga tala om allt som hänt!

  12. Min moster hade konspirationsteorier om läkemedelsindustrin. Hon tackade nej till cellgifter, och valde alternativa medel. Hon finns inte ibland oss mer. Var inte dumdristig!!!! Det gäller ditt liv.

  13. Hej Fabian! Har tidigare jobbat med leukemipatienter både på KS och i Göteborg på Sahlgrenska. Har stort förtroende för läkarna på båda ställena. Hade jag hamnat i din sits här i Stockholm hade jag dock bett om en second opinion av läkarna i Gbg. Otroligt impad över att du känner dig så stark, du ser stark ut. Inte som någon som gått igenom behandling av ALL så länge som du har.

  14. Jag tänker att det är ett beslut som du måste känna blir rätt för dig. Livet tillhandahar inga facit, dessvärre! Min älskade mamma fick domen att hennes metastatiserade lever skulle göra henne till ängel efter 9 månader. För att ens få lov att vara med så länge skulle hon bli tvungen att genomgå chemobehandling. Hon tog beslutet att inte blint lyssna på doktorer som mer eller mindre försökte tvinga henne att ta cytostatika. Istället valde hon alternativa metoder som tex Hamlet. Cancern försvann inte men den gav oss fem år extra med mamma. Trots påtryckningar från sjukvård och även släktingar, så vågade hon välja det alternativet som för henne var rätt och det respekterar och högaktar jag henne för! ?

    För mig är det oförståeligt att man som människor knappt kan välja sin egen behandling. Mamma fick höra att “vi opererar inte dig förrän du tar chemo!”. Fruktansvärt. Tack och lov fick hon kontakt med en doktor som vågade tänka utanför ramarna.

    Min svärfar däremot, gick bort då hans organ inte orkade mer. Han satt i rullstol, oförmögen att gå och kräktes grön cytostatika före sin bortgång. Cancern var kvar, om än med minskning, men chemo bröt totalt ned hans kropp tills den inte orkade med giftet mer.

    Du måste välja det som ditt hjärta och förnuft är för dig det rätta valet, oavsett vad andra säger. Det finns inte ett generalval som stämmer överens med alla. Och du måste kunna stå för dina val. Lycka till!

  15. Jag vet vad jag skumle göra i samma sits! Det är långt från konspirationsteorier att ifrågasätta läkemedelsindustrien ! Kontakta Are Thoresen i Norge! Han kan det här… Är bla på et sjukhus i Israel nu och behandlar cancersjuka med mycket bra resultat! Det handlar om immunterapi men til överkomligt pris – ca 500 kr pr mnd… En gång i månaden! 1-3 gånger. Läs mer på arethoresen.com. Jag har sett på nära håll att det funkar på både människor och djur. Inget hokus pokus – bara akupunktur!

Comments are closed.